Tänker på efteråt
Jag hittade en fin text på internet om livet efter Corona. Tänker mycket på hur det blir sen. När Coronan inte längre styr vad vi kan och bör göra. När vi kan fira gudstjänst igen, resa och träffa vänner och släktingar.
På min Efter-Corona-lista finns;
- Fira gudstjänst tillsammans med församlingen och njuta av ordentligt festfika,
- Träffa nyfödde brorson och hans föräldrar
- Besöka släkten i Lidköping och kusin-barnen som uppenbarligen växer så det knakar och blir stora i ett nafs.
Uppenbarligen handlar min lista om vilka jag kan träffa. Församlingen och släkt och vänner. Det är det jag längtar mest efter, funderar inte så mycket på vad jag kan göra eller inte kan göra på grund av Corona. Min “vill-göra-lista” från före Corona var så mycket längre och när jag tittar på den med Corona-perspektiv inser jag att det var så mycket oviktiga saker som fanns med där.
Vad står på din lista? Har den förändrats under våren?
EFTERÅT. (Efter Corona)
Vi kommer att komma ut ur det här:
Med längre hår. Och gråare.
Med renare händer och städade hus.
Med lite äldre kläder.
Med rädsla
Och längtan att träffa någon.
Vi kommer att ha tomma fickor
Och fyllda förråd
Vi kommer att ha lärt oss att baka bröd och pizza
Och inte slänga bort mat i onödan
Vi kommer att ha fattat att läkare och sjuksköterskor förtjänar mer applåder än en fotbollsstjärna.
Och att en duktig lärare aldrig kan ersättas av en elektronisk skärm
Och att det kan vara viktigare att sy ansiktsmasker än det senaste modet
Och att högteknologi är viktig, ja livsviktig när den används rätt
Men livsfarlig när den används för egna syften
Vi kommer att ha insett att vi inte alltid behöver ta bilen och ge oss iväg någonstans
Vi kommer inte att gå ut ensamma utan vilja vara tillsammans
Vi kommer att ha begripit att livet är underbart därför att vi är vid liv
Och att vi alla är droppar i samma hav. Och att vissa situationer kan bara lösas tillsammans
Vi kommer att ha insett att ont och gott kan komma från dem du minst anar
Och vi kommer att se oss i spegeln
Och säga oss att det där gråa håret egentligen är rätt klädsamt när allt kommer omkring
Och att livet med familjen är något vi tycker om
Och att baka bröd och pizza för dem gör att vi känner oss meningsfulla
Vi kommer att lyssna på varandras andning och hostanfall
Och se varandra i ögonen för att skydda dem som är oss kära
Och vi kommer att följa vissa regler för att leva tillsammans
Tänk om det kanske blir så
Eller kanske inte alls blir så
Men denna morgon när vårsnön faller vill jag hoppas att allt detta ska bli möjligt
Och vi kan förändras
Till det bättre.
Anonym reflektion som cirkulerar på nätet i Italien. Översatt från Italienska Mars 2020