Enligt de nya riktlinjer som Folkhälsomyndigheten presenterat för bl a Östergötland och efter förtydligande rekommendationer från Equmeniakyrkan ställer vi in alla gudstjänster fram till den 19/11. Vi kommer att fortsätta att lägga ut information, andakter och predikningar här på hemsidan. Barn och ungdomsarbetet tar också en paus, men Tonårsgruppen kommer att försöka anordna vissa kvällar med uteaktiviteter enligt det ursprungliga programmet. För mer information se sociala medier eller ta en kontakt med ledarna i de olika grupperna (se under Barn & ungdom).

I en tid då vi är mer isolerade än förut och inte kan träffas till samlingar som vi brukar är det lätt att bara se det negativa. Livet blir tungt för många av oss. Det här har blivit särskilt tydligt efter de senaste och tuffare rekommendationerna från Folkhälsomyndigheten. Höstmörkret sänker sig och advents- och jultraditioner är inte längre en självklarhet. Det är lätt hänt att vi sänker blicken och bara ser det som är närmast oss. Gud vill istället att vi höjer blicken. Det är först när vi ser på honom som vi klart kan förstå vilka vi är och hur våra liv har en mening. Vi behöver också lyfta blicken och se på den världsvida kyrkan. Kristna har det svårt i många länder, inte minst under pandemin, och de behöver våra förböner, men det finns också så många positiva nyheter att ta del av.

I 30 år har vi bett för och samlat in medel till arbetet att sprida evangeliet bland turkmenerna. Vi har sagt att vi har adopterat folket och vi har fått följa hur antalet kristna turkmener har ökat från en handfull till tiotusentals. Samtidigt har det hela tiden varit svårt att få information inifrån det hårt kontrollerade och stängda landet och det mesta vi har fått veta kommer från arbetet bland turkmener i andra länder. Det är därför glädjande att kunna läsa följande text på Ljus i Östers webbplats under rubriken Gud har börjat verka i Turkmenistan:

Det är inte längre tyst från Turkmenistan. Även om diktaturen är ett av världens mest stängda länder så börjar det komma fler rapporter om hur Gud verkar i landet.

Serdar jobbade inom en av landets centrala myndigheter. Via sin svåger fick han för första gången i livet höra talas om Jesus, och hans liv förändrades radikalt. Han kom till tro och började i sin tur vittna för flera av sina kollegor. Några av dem kom i sin tur också till tro, men ryktet spred sig och andra kollegor såg inte lika positivt på Serdars tilltag. De larmade sina chefer och berättade att Serdar hade blivit kristen.

Cheferna blev rasande och de började konstruera en plan för att sätta dit honom. De planterade narkotika i hans hem och larmade polisen. Serdar greps och anhölls. I rättssalen dömdes Serdar till 25 års fängelse – för ett brott han inte begått. Märkligt nog såg han varken bedrövad eller ledsen när domen meddelades. Istället kunde man faktiskt skymta ett leende på hans läppar.

Han hamnade i fängelse och hans medfångar tyckte det var märkligt att en tidigare aktad myndighetsperson hamnat på samma anstalt som de. Men Serdar var lugn och sa till sina medfångar:

–Jag har kommit hit för er.

Veckorna gick och Serdar vittnade för allt fler fångar, och flera kom till tro. Fängelsechefen fick nys om detta, och hotade Serdar med isolering om han inte slutade vittna. Men Serdar slutade inte.

Fängelseledningen tröttnade, grep honom och tog honom till en isoleringscell. De släpade in honom i ett kargt och klaustrofobiskt rum och stängde dörren. Av någon anledning fungerade dock inte den elektriska låsanordningen, så de kunde inte låsa dörren. De tog honom till en ny cell, men även där var det elektriska låset trasigt.

Fängelsevaktarna började nu bli riktigt frustrerade. De tillkallade en tekniker som förtvivlat försökte lösa problemet, men han inte kunde hitta något fel på låsmekanismen. De släppte istället ut en annan fånge från sin cell, och lät Serdar ta hans plats. Men återigen så fungerade inte låset. Vakterna gav upp och Serdar fick ta tjänst som köksbiträde, så att han kunde hållas separerad från andra fångar.

Men Gud ville annorlunda. Efter 9 månader i fängelset och otaliga vittnesbörd senare, så hade 26 personer på fängelset kommit till tro. Ledningen insåg att de inte kunde ha kvar i Serdar i fängelset och riskera att fler kom till tro på Jesus. Han sattes istället på fri fot.
Idag evangeliserar Serdar runt i hela Turkmenistan och samtalen om Jesus fortsätter på nya platser runt om i landet. Det råder dock stor brist på biblar, speciellt på turkmenska, eftersom regeringen förbjudit dem. De behöver därför smugglas in i landet. Ljus i Öster förbereder just nu för att producera och sprida digitala biblar i landet. Biblarna är smart designade och kamouflerade för att inte väcka uppmärksamhet.

(Serdars namn är utbytt av säkerhetsskäl) 

I vanliga fall samlar vi in pengar till arbetet bland turkmenerna på församlingsaftnar och kyrkfikan. Eftersom vi inte kan göra det under pandemin kan du istället stödja arbetet genom att antingen skicka pengar till församlingens konto för mission via Swish 123 20 734 01 eller göra en insättning på församlingens Plusgiro 56 76 91 – 1 (märk inbetalningen med “Turkmenerna”)

Ljus i Öster ger information om arbetet bland folken i Centralasien och samlar in pengar till digitala Biblar till bl a turkmenerna.

Organisationen Open Doors arbetar för förföljda kristna över hela världen och här kan du också få veta mer om situationen i Turkmenistan och konkreta böneämnen.

Equmeniakyrkan håller just nu på att se över sitt missionsarbete och har vänt sig till församlingarna i en remissrunda för synpunkter och idéer. Bl a ska vi svara på en enkät senast den 15 december. Har du frågor kan du vända dig till Hans Wågbrant. Enkätfrågorna och underlaget kan du ta del av här: Remissfrågor om Equmeniakyrkans internationella mission